Stekta sparvar

Typ konst

Kill your darlings

Min bild. Rörelseoskärpa, överexponerad, kontrasten i taket, små vassa tänder och skära händer, mage som en sockertopp.

Tenderloin

Och här lärde jag mig att det man faktiskt kan ha för mycket spiskummin i en kryddblandning. Inte för att den nödvändigtvis tar över smakmässigt, utan för att den hänger kvar så länge efteråt. Och så lärde jag mig att handhållet är extra pilligt när solen är stark och man inte ser något i skärmen som ersatte sökaren i kompaktkameror. Det blir nog inte mer spännande än såhär är jag rädd.

chicken rub i panna

En bieffekt av se på när Tina lagade mat - och inte minst att smaka på den - var att man gick ur sin comfort zone vid spisen sen, och testade en massa nya saker. Vanligtvis höll jag på så i en vecka efter inspelningen till mina smaklökars glädje. Men det måste ha fått en långtidseffekt också, för nu testade jag att ha en rub på en kycklingfilé och tillaga den i en stekpanna istället för på grill.

Vid utvärderingen strax efter att bilden togs, slog jag fast att det var sällsamt gott, med en liten hake. Det måste finnas någon bättre applikation för fänkålsfrön än en spice rub. Kanske som peeling. Kanske som ersättning för grus på isiga vägar.

Tolfte dagen

Tolfte dagen, onsdag.

Jag vill inte spendera hela den har veckans resedagbok pa att gnalla pa vadret, men idag har nagon glomt sina simglasogon pa solterassen. Det tyckte jag anda var vart ett omnamnande. For ovrigt maste jag skaffa en mp3-spelare med mer lagringsutrymme. Den jag har nu hade inte plats for Aqualung av Jethro Tull, After the Flood av Neil Young, eller Atlantis av Eldkvarn. Okej, det racker med vattenreferenser nu. Yellow Submarine.

Trots att jag nastan bara vantar pa nasta maltid hela tiden, som dessutom alltid inleds med frukt och avslutas med bakelse, sa har jag gatt ner atminstone 2kg sen jag kom hit. Kanske ar tristess den nya flygvardinnedieten? Jag kanner att jag kan vara nagot stort pa sparen. Jag borde kanske stanna kvar och forska i fragan. Vad gor man inte for att slippa satta sig i en flygande sardinburk igen.

Pa eftermiddagen hade nagon anordnat en forelasning om en jamforande studie av olika former av naturgodsels klimatbelastning i Nepal. Nu ljog jag, men det var nagot som var ungefar lika relevant och intressant for mig. Det slumpade sig (faktiskt) sa att jag sov middag over de forsta 45 minutrarna av forelasningen, sa det var ingen idé att ga dit.

Lunchen skulle ha sovit pa ocksa. Den sag ut som uppskopade hundspyor idag, sa jag lamnade den orord. De andra sa att den smakade ratt okej, men det sag sa fullstandigt obeskrivligt oaptitligt ut att jag inte ens ville smaka. Kameran hade jag tyvarr inte med mig till matsalen, men jag ar tveksam till att den hade kunnat fanga hur osmakligt det sag ut.

Så. Lagg hunger till det andlosa regnvadret och lappsjukan och man har en skribent pa riktigt daligt humör. Ikvall ar man inbjuden till en "slovensk afton" dar beskrivningen av evenemanget for tankarna till "Nygammalt" med Bosse Larsson. Och sjalvskadebeteenden. Mina tankar dras aven till det faktum att det ar dar middagen serveras ikvall och att jag maste ga. Med lite tur ar jag bara overdrivet grinig nu och sa blir det fortjusande trevligt. I sammanhanget skulle jag kanske saga att jag varken far dricka alkohol, kaffe eller té. Den forsta filmen jag ser nar jag kommer hem blir The Shining.

Kortfilm mot FRA-lagen

Bertil Trägård, 86, avlyssnad, av Nimativ Film
Sveriges globala prejudikat i bräschen för demokratur

Elfte dagen

Elfte dagen, tisdag.

Idag har det SPOREGNAT hela dagen. Det ar 10 grader varmt i det lilla medelhavslandet jag har parkerat mig i. Eller ja, tekniskt sett ar det ett medelhavsland, men alltsa... de har typ 400 meter kust mot Adriatiska havet tio mil harifran. Har ar det bara skog och berg. Vadret dampar hur som helst de flestas humör. Mitt med.

Annars finns det inte sa mycket att saga om reseupplevelsen idag. Man haller sig garna inomhus nar det oser ner. Vaderprognosen sager att det ska regna hela veckan, sa man far val dra pa sig ett regnstall och ta en promenad for att inte bli knapp. Kanske till badhuset jag skrev om tidigare. Jag har tack och lov ett regnstall med mig. Det viktiga ar att man kommer dit och darifran torr.

Tionde dagen

Tionde dagen, mandag

Dagen borjade med fortsatta halsoproblem, om an i nagot mindre skala. Jag var anda ganska fri att gora det mesta jag kunde tankas vilja gora idag. Det vill saga utom att bada i det termiska badet som jag kom hit for att gora. Men det var anda ett sjumilasteg fran amatoruppsattningen av Bergtagen som jag var den ofrivillige huvudrollsinnehavaren i.

Vadret firade begivenheten genom att bjuda pa sporegn och moln som gick sa lagt att det sag ut som om det brann i de skogsbekladda bergen. Senare pa eftermiddagen vandes dock den positiva halsotranden nedat igen och lakarna sag sadar bekymrade ut som de garna gor for att inte lugna de patienter som ar i behov av lugn. Men en timmes vila och intensivt åskande senare blev jag (tillfalligt) friskskriven. Jag vill inte påstå att jag forstar vad som hander med mig.

Den svenska pensionärbridgeklubben fran ostersund visade sig tydligen fran sin bästa sida igar igen. Fast tvartom. Jag vill inte ga in pa detaljer, men de var riktigt motbjudande, aven jag tror egentligen att det ror sig om 2-5 genomruttna applen ... eller kankelbar... som forstor for alla andra. Eller i alla fall deras rykte. Jag forsoker sprida ut att de ar fran Norge.

Nionde dagen

Nionde dagen, sondag

Det som ar mest minnesvart med idag ar att jag inte for mitt liv kan komma pa vad jag gjorde igar. Annars har jag har mest sovit idag, vilket inte precis gjorde nagot for att det har varit kallt och regnigt hela dagen. Igar kom det en grupp svenskar till hotellet. Gamla svenskar. Med nagra harligt lysande undantag ar de fruktansvarda gamla manniskor. Man vill skalla pa dem. Som en hund. Det var som att skammen skulle overleva mig. Hm, nu har instangdheten fatt mig att tro att jag ar huvudpersonen i en roman av Kafka.

Naja. Jag skrev "man vill" for att framat kvallskvisten fick jag veta att jag ar langt ifran ensam i min uppfattning av dem. Tur att man inte har betalt for att vara trevlig mot dem. Forutom de som har kunnat uttrycka sin forskrackelse verbalt kan man aven se katten som bor har ute undvika dem med emfas.

Och nu nar jag anda drog upp det har med att vara trevlig mot betalning, sa ar slovenerna overhuvudtaget valdigt trevliga och tillmotesgaende. De ar mycket bra vardar for sina gaster. Det kanns som att jag borde understryka detta pa grund av mina forklenande inlagg om landet. Det ar min hemlangtan som talar.

Attonde dagen

Attonde dagen, fredag

Igar borjade dagen daligt, utvecklade sig samre och slutade med att jag inte visste om jag skulle overleva natten. Pa det hela taget ar jag av asikten att det var en overflodig dag i mitt liv.

Nu ar det fredag eftermiddag. Krisen verkar vara over. Jag har till och med fatt ga ut pa promenad upp i kullarna till grannbyn dar det finns en lite storre supermarket. Dar fanns det chips ocksa. Wee. Det ar fantastiskt hur exalterad man kan bli over att ga till den lokala motsvarigheten till Mickes livs. Har nedan ar en bild pa krematoriet man maste passera for att kopa mat om man bor i den har byn.



Pa lakarmottagningen upptackte jag forresten att slovenska toaletter mar lite daligt, lyssnar pa aggressiv musik och skar sig i flottörerna.




Det har kommer ocksa utan kontext, men det ar sa bisarrt att jag inte kan satta det i ett narrativt sammanhang. Bakom en dorr till ett singelrum pa hotellets tredje fysiska vaning bor det en kör. Jag tror det ar en kvintett och jag forsokte spela in en kort ljudsekvens fran deras ... repetition? Om det hors nagot pa filmen lagger jag in den har nedan.
Jag skrev hotellets tredje fysiska vaning, for rumsnumren borjar pa sjatte vaningen. Sa kvintetten bodde alltsa i rum 806... pa vaning 3.

Sjunde dagen

Sjunde dagen, onsdag

Ohalsoproblemen fortsatte idag, och det ar svart att slappa tanken pa mojligheten att stalla ut skorna i ett frammande land. Det later konstigt att platsen for ens eventuella hadangang skulle ha nagon betydelse. Men det har den. Atminstone for mig. Atminstone har. Tanken pa att do i det har skithalet ar nastan varre an sjalva sparken pa hinken. Men det skall val inte behova ga sa langt. Hoppas man.


Vid frukosten i morse startade jag som vanligt vid juicemaskinen. I borjan kallade jag den for heavy metal-juice pa grund av maskinens karaktaristiska ljud... eller late... nar den fyller glaset. Se hur maskinen betvingar tyngdlagen nar jag haller kameran at fel hall igen i videolaget.





Nu kallar jag dock drycken homeopatjuice (trademark) for att den ar sa utspadd att det knappast finns mer an en enda molekyl akta juice kvar i den. Men for att man inte ska ga miste om juiceupplevelsen har nagan vanlig sjal tillsatt socker och fargamnen.

Sjatte dagen

Sjatte dagen, tisdag

Tisdagen praglades av ohalsa och funderingar om overlevnad. Nu pa kvallskanten verkar det ha lugnat ner sig, aven om jag nog inte gar ifran den har dagen helt otraumatiserad. I vilket fall som helst upplevde jag inte sa mycket av omgivningen den har dagen, och tog inga bilder.

Femte dagen

Femte dagen, Mandag

Det luktar alltid brandrok har, vilket gor mig lite illa till mods om kvallarna nar jag skall forsoka sova på den dar stenharda saken som hotellet kallar sang. Anledningen till de olfaktoriska intrycken ar forstas pittoresk. Alla hus far sin varme fran ved har.






Alla utom puben som tjanstgor som pizzeria forstas. Det ar den dar nere till vanster, med den gula pelikanen eller vad det nu ar som logotyp. Men det gor inget, for pizzorna dar ar typ forproducerade, frysta anrattningar med polarkakekonsistens och ett halvt kilo ost pa, som de bara slanger in i ugnen en kvart. Smaken... ligger utanfor mitt ordforrad, och jag tror arligt talat inte att en vedeldad pizzaugn hade hjalpt mig att fanga upplevelsen i ord.


Jag sjalv hade langbyxor pa mig; det var inte sa varmt som det ser ut.


Idag fragade jag en av spa-damerna om det fanns nagra romerska lamningar fran antiken har i trakterna. Hon svarade att romarna aldrig var har. Det kan jag relatera till. De var nog har, men de drog helt sakert vidare sa fort de kunde. Pa den tiden fanns det inte ens badhus att spendera tiden pa har. Men jag skall inte klaga. Det ar naturskont och kliniskt befriat fran stök och brak. En cykel hade forstas varit ett trevligt fardmedel att se sig omkring ifran. Men det finns naturligtvis ingen cykelbutik har. Det ar helt logiskt dock. Farbror Maslow sager - garna en cykelbutik, men forst en rejal mathandel. Alltsa en som saljer nagot mer an sprit, cola och bröd. I den ordningen.

Fjarde dagen

Fjarde dagen, sondag

Igar hittade jag folket i byn. De var pa badhuset. Utom gubben som stod utanfor och tittade pa flickorna genom stangslet i en kvart. Badhuset har tva pooler med mineralvatten fran underjordiska kallor, eller vad det nu var, dar temperaturen ar 26 grader i utomhuspoolen, och 32 grader i den som är inomhus och stracker sig ut forbi baren. Sa om man ar duktig kan man simma omkring med en kall ol i handen. Det var ett par duktiga grabbar dar. Den ene av dem hade en fimp i sitt glas. Jag tror att han var bast pa simultankapacitet i poolen. Dar fanns aven en nudistavdelning, som kallades nagonting i stil med den finska paviljongen. Jag vagade inte undersoka den idag. Kanske vagar jag mig dit nar jag har provat alla andra nya intryck. Imorgon. Naja. Det riktigt markliga ar att nar badhuset stangde forsvann folk. Inte att de forsvann fran badhuset alltsa, det ar ju tamligen normalt nar man blir utkord. De stod alltsa inte att finna i byn heller. Som uppslukade! Jag tror jag ska spika upp vitloksflätor pa dorren inatt. Om jag bara kunde hitta en affar dar de saljer vitlok. Eller nagat annat.




Pa kvallen, efter middagen gick jag upp for backen forbi det fargglada huset. Jag hittade mycket skog, nagra sma vinodlingar, mer skog och en del nybyggda hus som speglade det ekonomiska uppsvinget som utvecklingsbidragen fran EU medforde nar Slovenien blev medlem.





Jag har fortfarande inte vant mig vid det agrara tempot har, men dar uppe pa den lilla vagen kunde jag koppla in mig i lugnet i regionen. Frustrationen over bristen pa stimulans slappte en stund och plotsligt blev jag medveten om att jag stod pa en liten ang och bara lyssnade pa syrsorna.




Idag ar det sondag. Tristessen ar bedovande i en liten skogsby bland bergen nar man inte har nagra spabehandlingar pa schemat. Men nar jag skriver detta ar det bara 40 minuter kvar tills restaurangen oppnar for lunch. Mat kan helt klart vara en overlevnadsstrategi for langsamma dagar. Nar den insikten slog mig gick jag och vagde mig for att kunna halla koll pa om strategin far den motsatta effekten. Resultatet? Jag har gatt ner 2kg och nu har jag brant 12 minuter till av min bysöndag. Och nu nar jag har skrivit detta har jag avverkat 4 minuter till, sa nu ar det bara 36 minuter kvar till lunch. Till och med Jesus har problem med understimulans.

Tredje dagen

Tredje dagen, lordag

Shirley Roden sjong tydligen Slovenska sanger i tva och en halv timme, atminstone delvis tillsammans med en barnkor. Vi som missade evenemanget besokte en gudstjanst i den katolska kyrkan istallet. Jag tror att den var katolsk i alla fall. Kyrkan var prydd med en bild av Darth Ratzinger, som sag sadar pavligt helig ut pa anslagstavlan.


De hade rationaliserat bort psalmbockerna och visade istallet texten pa en stor skarm med en pc och projektor. Jag ville fotografera det, men det kandes lite for respektlost mot forsamlingen.

Langst fram satt det en nunna med ett tangentbord och styrde vilken text som skulle projiceras. Slovenska verkar forresten vara ungefar som danska pa sa vis att det inte finns nagan korrelation mellan hur orden stavas och hur de uttalas.
Nar gudstjansten var over stangde nunnan ner windows, vilket fick projektorn att lata den inbyggda skylten "ACER - Bringing people together" lysa upp Guds hus. Du flinar ocksa? Nej? Jo? Okej, det ar val bara jag som sag det hadiska i sammanhanget. Jag forsoker val egentligen bara radda min sjal fran att jag sa att kyrkan var uppkopplad till Vatikanstaten och att det var Paven sjalv som bestamde vilka psalmer som skulle sjungas. Men anda. Det hade val inte varit sa fel? Speciellt inte med tanke pa att paven ar ofelbar.


Idag var jag ute och tog en bild pa trad och berg. For att det ar det enda som finns har, som sagt. Fast den har gangen testade jag kamerans inbyggda funktion for svartvita bilder istallet for att desaturera bilden i efterhand.


Det har kommer att bli en lang manad.

Fortfarande andra dagen

Fortfarande andra dagen, fortfarande fredag.

Utanfor hotellet stryker det omkring en forvildad katt ibland. Jag ser den oftast pa morgonen nar kyrkklockan har vackt mig. Nar man narmar sig katten spelar den dodstrott for att fa vara ifred. Man ser att den spelar for att ingen vettig varelse kan ju ha nagot emot att smyga omkring i gryningen.

Nu later det som att jag ar sur pa att kyrkan ringer sa tidigt, men det ar faktiskt inte sant. Den ar min raddning. Jag kan inte fa klockradion att sluta tjuta utan att dra ur sladden nar jag har satt den pa vackning. Och när jag drar ur sladden maste jag stalla om tiden pa fanstyget.

Det ar forresten ganska svart att fa en skarp bild av katten av nagon anledning, men har ar i alla fall en bild fran lite senare nar den smairriterat glor pa en pojke som absolut ska leka med den. Pojken tittar inte pa mig, utan pa sin mamma som star bredvid mig och inte har nagot emot att den lille alsklingen smyger sig pa ett vilt djur med klor och huggtander.

Byn har ungefar 600 innevanare. Fast jag misstanker att myndigheterna raknar dubbelnamn tva ganger och lägger pa den genomsnittliga hotellbelaggningen, och att siffran darfor kan vara en smula overdriven. Pa bilden syns byns supermarket. Den är ungefär lika djup som bred. De har åtminstone Coca Cola i sortimentet, utover den lokala aspartamförgiftade kopian Cockta, sa jag ar nojd. Priserna ligger dock nagot over de man ar van vid fran Sverige, utom nar det galler det enklaste alkoholhaltiga sortimentet.



Idag tog jag en promenad efter lunchen for att smalta maten och se mig omkring. Det ar kanske ingen spoiler att saga att jag sag trad och berg och mer trad overallt. Jag gick anda till stadsgransen och tillbaka. Sa nar jag kom hem 18 minuter senare var det skont med en iskall cola. Pa vagen stannade jag och tittade pa nagra sma sma valpar som trodde att deras syskons svans och bakben var mammans spenar. Till syskonets fortret skall jag val tillagga. Mamman plockade upp en pinne i munnen och viftade glatt pa svansen nar hon fick syn pa mig. Men nar jag inte ville oppna buren och leka med henne borjade hon smamorra efter en stund. Hundar alltsa.




Ikvall skall den kanda gamla rockstjarnan Shirley Roden upptrada i byn. Jora, dar missar ni nagat stort. Biljetterna kostar 5 euro, men jag maste kopa nya skor pa mandag, sa jag maste nog tyvarr missa evenemanget om jag ska halla min budget.



Okej det ar kanske inte bara for att jag behover nya skor jag hoppar over det. Men jag missar sakert vinfestivalen med rockbandet Elvis Jackson och DMP Kingston i grannstaden imorgon ocksa.



Det ar lite trakigare, aven om jag har smakat pa vinet och kanske inte tycker att det ar värt en festival. I varje fall inte om man inte gor en antikfestival av det. Jag forestaller mig att vinet pa Platons symposion kan ha smakat pa det viset. Det ar en blanding av 2-3 olika vinsorter som anses fa mycket battre egenskaper tillsammans an var for sig. Helst utan lagring ocksa. Jag vill inte smaka pa vinerna var for sig om man sager sa. Men hur nice vore det inte med langos nu!?

Andra dagen

Andra dagen, Fredag



Varje morgon klockan sju. Kyrkan har tre olika klockor, den ena starkare an den andra. Det har ar den snallaste klockan. Jag tankte inte pa att jag inte kan vanda videofilmer som fotografier nar jag tog filmen (och har ingen lust att sta och passa pa ringningen igen).

Hade jag haft ett storre minneskort hade jag filmat hela ringningen for your viewing pleasure.

Första torsdagen

Första dagen, torsdag

Efter att ha gatt upp tva timmar innan jag la mig for att hinna med taget till Kastrup borjade resan med att kvinnan framfor mig pa rulltrappan stannade for att orientera sig direkt nar hon stigit av den. Men varken jag eller de 50 forvanade personerna bakom mig tyckte att det var vart att namna den hotande trafikstockningen for henne.

Incheckning, sakerhetskontroller och andlos vantan pa take-off bland komiskt dyra taxfreebutiker paminde mig om skarselden ett tag. Men det intrycket gick over nar jag sag hur stort flygplanet var. Det vill saga, nar personalen pa Kastrup overtygat mig om att det inte var ett modellflygplan som stod och väntade pa mig.


Pa satt och vis var det val en nostalgisk upplevelse att aterfinna sin barndoms klaustrofobi. även om fradga i mungiporna ar ganska osnyggt om jag ska vara arlig. Jag vill dock framhava att jag inte skrek "SLAPP AV MIG" en enda gang innan take-off. Detta trots att planet var sa litet att mitt handbagage av standardiserad storlek inte fick plats i kabinen. Nar vi val var uppe i luften hade mina forsok att halla mig lugn även god hjalp av aksjuketabletten och fyra spåniga danskar som pladdrade oavbrutet runt omkring mig. Halvannan timme senare stod planet stilla igen strax utanfor Ljubljana.




Sen vantade en bussfard som tog nastan lika lang tid som flygturen. Men det ar en annan histora... mest pa grund av aksjuketabletten. Jag minns alltsa inte sa mycket av den farden.




Pa turistbilder fran Slovenien ser man ofta lummigt skogsbekladda bergssluttningar. Det vore fel att kalla mig hardad resenar, men det ar ju inte precis sa att man tror att platsen man aker till ser ut som pa bild. Sa döm om min forvaning nar hela landet verkar besta av lummigt skogsbekladda sluttningar.
































Precis utanfor hotellet star den har lilla kyrkan. Religion ar stort i Slovenien. Storre an i Sverige. Det marker man inte minst pa att kyrkan tydligen välkomnar varje ny dag med en ringning klockan sju pa morgonen. Begreppet "dag" anvander jag valdigt löst i det har sammanhanget.

Kanske var det chocken over att forst trangas in i en flygande sardinburk och sen slappas av mitt ute i skogen som triggade det, men oavsett vad det beror pa insag jag snabbt att jag skulle bli tvungen att anvanda hotelldatorn for att skriva av mig mina upplevelser har. Eller brist pa upplevelser borde man val saga for att vara helt korrekt. Det har kommer alltsa att bli en hemlängtans resedagbok.

Avgrundens årstid

Scratching at the surface now
And I'm trying hard to work it out
And so much has gone misunderstood
This mystery only leads to doubt
And I'm looking for a sign
In this dark uneasy time

So if you have something to say
Say it to me now

grop åt andra

Den som gräver en grop åt andra
gör bäst i att förhandla om ob innan arbetet påbörjas

Stop / Eject

Sen tittade vi på en seriös film av Angelopoulos.
Min katt är seriös.
Han försökte gräva ner filmen efter 45 minuter.
Hans nos är så känslig
att han känner doften av pretentiös bullshit på en halvmils avstånd.

Filmkritiker

Jag och min katt tittade på Göta Kanal 2 för några dagar sen.
Han är för ung för att minnas den första filmen
och förstod inte metaskämten.