Attonde dagen

Attonde dagen, fredag

Igar borjade dagen daligt, utvecklade sig samre och slutade med att jag inte visste om jag skulle overleva natten. Pa det hela taget ar jag av asikten att det var en overflodig dag i mitt liv.

Nu ar det fredag eftermiddag. Krisen verkar vara over. Jag har till och med fatt ga ut pa promenad upp i kullarna till grannbyn dar det finns en lite storre supermarket. Dar fanns det chips ocksa. Wee. Det ar fantastiskt hur exalterad man kan bli over att ga till den lokala motsvarigheten till Mickes livs. Har nedan ar en bild pa krematoriet man maste passera for att kopa mat om man bor i den har byn.



Pa lakarmottagningen upptackte jag forresten att slovenska toaletter mar lite daligt, lyssnar pa aggressiv musik och skar sig i flottörerna.




Det har kommer ocksa utan kontext, men det ar sa bisarrt att jag inte kan satta det i ett narrativt sammanhang. Bakom en dorr till ett singelrum pa hotellets tredje fysiska vaning bor det en kör. Jag tror det ar en kvintett och jag forsokte spela in en kort ljudsekvens fran deras ... repetition? Om det hors nagot pa filmen lagger jag in den har nedan.
Jag skrev hotellets tredje fysiska vaning, for rumsnumren borjar pa sjatte vaningen. Sa kvintetten bodde alltsa i rum 806... pa vaning 3.

Sjunde dagen

Sjunde dagen, onsdag

Ohalsoproblemen fortsatte idag, och det ar svart att slappa tanken pa mojligheten att stalla ut skorna i ett frammande land. Det later konstigt att platsen for ens eventuella hadangang skulle ha nagon betydelse. Men det har den. Atminstone for mig. Atminstone har. Tanken pa att do i det har skithalet ar nastan varre an sjalva sparken pa hinken. Men det skall val inte behova ga sa langt. Hoppas man.


Vid frukosten i morse startade jag som vanligt vid juicemaskinen. I borjan kallade jag den for heavy metal-juice pa grund av maskinens karaktaristiska ljud... eller late... nar den fyller glaset. Se hur maskinen betvingar tyngdlagen nar jag haller kameran at fel hall igen i videolaget.





Nu kallar jag dock drycken homeopatjuice (trademark) for att den ar sa utspadd att det knappast finns mer an en enda molekyl akta juice kvar i den. Men for att man inte ska ga miste om juiceupplevelsen har nagan vanlig sjal tillsatt socker och fargamnen.

Femte dagen

Femte dagen, Mandag

Det luktar alltid brandrok har, vilket gor mig lite illa till mods om kvallarna nar jag skall forsoka sova på den dar stenharda saken som hotellet kallar sang. Anledningen till de olfaktoriska intrycken ar forstas pittoresk. Alla hus far sin varme fran ved har.






Alla utom puben som tjanstgor som pizzeria forstas. Det ar den dar nere till vanster, med den gula pelikanen eller vad det nu ar som logotyp. Men det gor inget, for pizzorna dar ar typ forproducerade, frysta anrattningar med polarkakekonsistens och ett halvt kilo ost pa, som de bara slanger in i ugnen en kvart. Smaken... ligger utanfor mitt ordforrad, och jag tror arligt talat inte att en vedeldad pizzaugn hade hjalpt mig att fanga upplevelsen i ord.


Jag sjalv hade langbyxor pa mig; det var inte sa varmt som det ser ut.


Idag fragade jag en av spa-damerna om det fanns nagra romerska lamningar fran antiken har i trakterna. Hon svarade att romarna aldrig var har. Det kan jag relatera till. De var nog har, men de drog helt sakert vidare sa fort de kunde. Pa den tiden fanns det inte ens badhus att spendera tiden pa har. Men jag skall inte klaga. Det ar naturskont och kliniskt befriat fran stök och brak. En cykel hade forstas varit ett trevligt fardmedel att se sig omkring ifran. Men det finns naturligtvis ingen cykelbutik har. Det ar helt logiskt dock. Farbror Maslow sager - garna en cykelbutik, men forst en rejal mathandel. Alltsa en som saljer nagot mer an sprit, cola och bröd. I den ordningen.

Fjarde dagen

Fjarde dagen, sondag

Igar hittade jag folket i byn. De var pa badhuset. Utom gubben som stod utanfor och tittade pa flickorna genom stangslet i en kvart. Badhuset har tva pooler med mineralvatten fran underjordiska kallor, eller vad det nu var, dar temperaturen ar 26 grader i utomhuspoolen, och 32 grader i den som är inomhus och stracker sig ut forbi baren. Sa om man ar duktig kan man simma omkring med en kall ol i handen. Det var ett par duktiga grabbar dar. Den ene av dem hade en fimp i sitt glas. Jag tror att han var bast pa simultankapacitet i poolen. Dar fanns aven en nudistavdelning, som kallades nagonting i stil med den finska paviljongen. Jag vagade inte undersoka den idag. Kanske vagar jag mig dit nar jag har provat alla andra nya intryck. Imorgon. Naja. Det riktigt markliga ar att nar badhuset stangde forsvann folk. Inte att de forsvann fran badhuset alltsa, det ar ju tamligen normalt nar man blir utkord. De stod alltsa inte att finna i byn heller. Som uppslukade! Jag tror jag ska spika upp vitloksflätor pa dorren inatt. Om jag bara kunde hitta en affar dar de saljer vitlok. Eller nagat annat.




Pa kvallen, efter middagen gick jag upp for backen forbi det fargglada huset. Jag hittade mycket skog, nagra sma vinodlingar, mer skog och en del nybyggda hus som speglade det ekonomiska uppsvinget som utvecklingsbidragen fran EU medforde nar Slovenien blev medlem.





Jag har fortfarande inte vant mig vid det agrara tempot har, men dar uppe pa den lilla vagen kunde jag koppla in mig i lugnet i regionen. Frustrationen over bristen pa stimulans slappte en stund och plotsligt blev jag medveten om att jag stod pa en liten ang och bara lyssnade pa syrsorna.




Idag ar det sondag. Tristessen ar bedovande i en liten skogsby bland bergen nar man inte har nagra spabehandlingar pa schemat. Men nar jag skriver detta ar det bara 40 minuter kvar tills restaurangen oppnar for lunch. Mat kan helt klart vara en overlevnadsstrategi for langsamma dagar. Nar den insikten slog mig gick jag och vagde mig for att kunna halla koll pa om strategin far den motsatta effekten. Resultatet? Jag har gatt ner 2kg och nu har jag brant 12 minuter till av min bysöndag. Och nu nar jag har skrivit detta har jag avverkat 4 minuter till, sa nu ar det bara 36 minuter kvar till lunch. Till och med Jesus har problem med understimulans.

Tredje dagen

Tredje dagen, lordag

Shirley Roden sjong tydligen Slovenska sanger i tva och en halv timme, atminstone delvis tillsammans med en barnkor. Vi som missade evenemanget besokte en gudstjanst i den katolska kyrkan istallet. Jag tror att den var katolsk i alla fall. Kyrkan var prydd med en bild av Darth Ratzinger, som sag sadar pavligt helig ut pa anslagstavlan.


De hade rationaliserat bort psalmbockerna och visade istallet texten pa en stor skarm med en pc och projektor. Jag ville fotografera det, men det kandes lite for respektlost mot forsamlingen.

Langst fram satt det en nunna med ett tangentbord och styrde vilken text som skulle projiceras. Slovenska verkar forresten vara ungefar som danska pa sa vis att det inte finns nagan korrelation mellan hur orden stavas och hur de uttalas.
Nar gudstjansten var over stangde nunnan ner windows, vilket fick projektorn att lata den inbyggda skylten "ACER - Bringing people together" lysa upp Guds hus. Du flinar ocksa? Nej? Jo? Okej, det ar val bara jag som sag det hadiska i sammanhanget. Jag forsoker val egentligen bara radda min sjal fran att jag sa att kyrkan var uppkopplad till Vatikanstaten och att det var Paven sjalv som bestamde vilka psalmer som skulle sjungas. Men anda. Det hade val inte varit sa fel? Speciellt inte med tanke pa att paven ar ofelbar.


Idag var jag ute och tog en bild pa trad och berg. For att det ar det enda som finns har, som sagt. Fast den har gangen testade jag kamerans inbyggda funktion for svartvita bilder istallet for att desaturera bilden i efterhand.


Det har kommer att bli en lang manad.

Fortfarande andra dagen

Fortfarande andra dagen, fortfarande fredag.

Utanfor hotellet stryker det omkring en forvildad katt ibland. Jag ser den oftast pa morgonen nar kyrkklockan har vackt mig. Nar man narmar sig katten spelar den dodstrott for att fa vara ifred. Man ser att den spelar for att ingen vettig varelse kan ju ha nagot emot att smyga omkring i gryningen.

Nu later det som att jag ar sur pa att kyrkan ringer sa tidigt, men det ar faktiskt inte sant. Den ar min raddning. Jag kan inte fa klockradion att sluta tjuta utan att dra ur sladden nar jag har satt den pa vackning. Och när jag drar ur sladden maste jag stalla om tiden pa fanstyget.

Det ar forresten ganska svart att fa en skarp bild av katten av nagon anledning, men har ar i alla fall en bild fran lite senare nar den smairriterat glor pa en pojke som absolut ska leka med den. Pojken tittar inte pa mig, utan pa sin mamma som star bredvid mig och inte har nagot emot att den lille alsklingen smyger sig pa ett vilt djur med klor och huggtander.

Byn har ungefar 600 innevanare. Fast jag misstanker att myndigheterna raknar dubbelnamn tva ganger och lägger pa den genomsnittliga hotellbelaggningen, och att siffran darfor kan vara en smula overdriven. Pa bilden syns byns supermarket. Den är ungefär lika djup som bred. De har åtminstone Coca Cola i sortimentet, utover den lokala aspartamförgiftade kopian Cockta, sa jag ar nojd. Priserna ligger dock nagot over de man ar van vid fran Sverige, utom nar det galler det enklaste alkoholhaltiga sortimentet.



Idag tog jag en promenad efter lunchen for att smalta maten och se mig omkring. Det ar kanske ingen spoiler att saga att jag sag trad och berg och mer trad overallt. Jag gick anda till stadsgransen och tillbaka. Sa nar jag kom hem 18 minuter senare var det skont med en iskall cola. Pa vagen stannade jag och tittade pa nagra sma sma valpar som trodde att deras syskons svans och bakben var mammans spenar. Till syskonets fortret skall jag val tillagga. Mamman plockade upp en pinne i munnen och viftade glatt pa svansen nar hon fick syn pa mig. Men nar jag inte ville oppna buren och leka med henne borjade hon smamorra efter en stund. Hundar alltsa.




Ikvall skall den kanda gamla rockstjarnan Shirley Roden upptrada i byn. Jora, dar missar ni nagat stort. Biljetterna kostar 5 euro, men jag maste kopa nya skor pa mandag, sa jag maste nog tyvarr missa evenemanget om jag ska halla min budget.



Okej det ar kanske inte bara for att jag behover nya skor jag hoppar over det. Men jag missar sakert vinfestivalen med rockbandet Elvis Jackson och DMP Kingston i grannstaden imorgon ocksa.



Det ar lite trakigare, aven om jag har smakat pa vinet och kanske inte tycker att det ar värt en festival. I varje fall inte om man inte gor en antikfestival av det. Jag forestaller mig att vinet pa Platons symposion kan ha smakat pa det viset. Det ar en blanding av 2-3 olika vinsorter som anses fa mycket battre egenskaper tillsammans an var for sig. Helst utan lagring ocksa. Jag vill inte smaka pa vinerna var for sig om man sager sa. Men hur nice vore det inte med langos nu!?

Andra dagen

Andra dagen, Fredag



Varje morgon klockan sju. Kyrkan har tre olika klockor, den ena starkare an den andra. Det har ar den snallaste klockan. Jag tankte inte pa att jag inte kan vanda videofilmer som fotografier nar jag tog filmen (och har ingen lust att sta och passa pa ringningen igen).

Hade jag haft ett storre minneskort hade jag filmat hela ringningen for your viewing pleasure.

Första torsdagen

Första dagen, torsdag

Efter att ha gatt upp tva timmar innan jag la mig for att hinna med taget till Kastrup borjade resan med att kvinnan framfor mig pa rulltrappan stannade for att orientera sig direkt nar hon stigit av den. Men varken jag eller de 50 forvanade personerna bakom mig tyckte att det var vart att namna den hotande trafikstockningen for henne.

Incheckning, sakerhetskontroller och andlos vantan pa take-off bland komiskt dyra taxfreebutiker paminde mig om skarselden ett tag. Men det intrycket gick over nar jag sag hur stort flygplanet var. Det vill saga, nar personalen pa Kastrup overtygat mig om att det inte var ett modellflygplan som stod och väntade pa mig.


Pa satt och vis var det val en nostalgisk upplevelse att aterfinna sin barndoms klaustrofobi. även om fradga i mungiporna ar ganska osnyggt om jag ska vara arlig. Jag vill dock framhava att jag inte skrek "SLAPP AV MIG" en enda gang innan take-off. Detta trots att planet var sa litet att mitt handbagage av standardiserad storlek inte fick plats i kabinen. Nar vi val var uppe i luften hade mina forsok att halla mig lugn även god hjalp av aksjuketabletten och fyra spåniga danskar som pladdrade oavbrutet runt omkring mig. Halvannan timme senare stod planet stilla igen strax utanfor Ljubljana.




Sen vantade en bussfard som tog nastan lika lang tid som flygturen. Men det ar en annan histora... mest pa grund av aksjuketabletten. Jag minns alltsa inte sa mycket av den farden.




Pa turistbilder fran Slovenien ser man ofta lummigt skogsbekladda bergssluttningar. Det vore fel att kalla mig hardad resenar, men det ar ju inte precis sa att man tror att platsen man aker till ser ut som pa bild. Sa döm om min forvaning nar hela landet verkar besta av lummigt skogsbekladda sluttningar.
































Precis utanfor hotellet star den har lilla kyrkan. Religion ar stort i Slovenien. Storre an i Sverige. Det marker man inte minst pa att kyrkan tydligen välkomnar varje ny dag med en ringning klockan sju pa morgonen. Begreppet "dag" anvander jag valdigt löst i det har sammanhanget.

Kanske var det chocken over att forst trangas in i en flygande sardinburk och sen slappas av mitt ute i skogen som triggade det, men oavsett vad det beror pa insag jag snabbt att jag skulle bli tvungen att anvanda hotelldatorn for att skriva av mig mina upplevelser har. Eller brist pa upplevelser borde man val saga for att vara helt korrekt. Det har kommer alltsa att bli en hemlängtans resedagbok.