Fjarde dagen
Fjarde dagen, sondag
Igar hittade jag folket i byn. De var pa badhuset. Utom gubben som stod utanfor och tittade pa flickorna genom stangslet i en kvart. Badhuset har tva pooler med mineralvatten fran underjordiska kallor, eller vad det nu var, dar temperaturen ar 26 grader i utomhuspoolen, och 32 grader i den som är inomhus och stracker sig ut forbi baren. Sa om man ar duktig kan man simma omkring med en kall ol i handen. Det var ett par duktiga grabbar dar. Den ene av dem hade en fimp i sitt glas. Jag tror att han var bast pa simultankapacitet i poolen. Dar fanns aven en nudistavdelning, som kallades nagonting i stil med den finska paviljongen. Jag vagade inte undersoka den idag. Kanske vagar jag mig dit nar jag har provat alla andra nya intryck. Imorgon. Naja. Det riktigt markliga ar att nar badhuset stangde forsvann folk. Inte att de forsvann fran badhuset alltsa, det ar ju tamligen normalt nar man blir utkord. De stod alltsa inte att finna i byn heller. Som uppslukade! Jag tror jag ska spika upp vitloksflätor pa dorren inatt. Om jag bara kunde hitta en affar dar de saljer vitlok. Eller nagat annat.
Pa kvallen, efter middagen gick jag upp for backen forbi det fargglada huset. Jag hittade mycket skog, nagra sma vinodlingar, mer skog och en del nybyggda hus som speglade det ekonomiska uppsvinget som utvecklingsbidragen fran EU medforde nar Slovenien blev medlem.
Jag har fortfarande inte vant mig vid det agrara tempot har, men dar uppe pa den lilla vagen kunde jag koppla in mig i lugnet i regionen. Frustrationen over bristen pa stimulans slappte en stund och plotsligt blev jag medveten om att jag stod pa en liten ang och bara lyssnade pa syrsorna.
Idag ar det sondag. Tristessen ar bedovande i en liten skogsby bland bergen nar man inte har nagra spabehandlingar pa schemat. Men nar jag skriver detta ar det bara 40 minuter kvar tills restaurangen oppnar for lunch. Mat kan helt klart vara en overlevnadsstrategi for langsamma dagar. Nar den insikten slog mig gick jag och vagde mig for att kunna halla koll pa om strategin far den motsatta effekten. Resultatet? Jag har gatt ner 2kg och nu har jag brant 12 minuter till av min bysöndag. Och nu nar jag har skrivit detta har jag avverkat 4 minuter till, sa nu ar det bara 36 minuter kvar till lunch. Till och med Jesus har problem med understimulans.
Igar hittade jag folket i byn. De var pa badhuset. Utom gubben som stod utanfor och tittade pa flickorna genom stangslet i en kvart. Badhuset har tva pooler med mineralvatten fran underjordiska kallor, eller vad det nu var, dar temperaturen ar 26 grader i utomhuspoolen, och 32 grader i den som är inomhus och stracker sig ut forbi baren. Sa om man ar duktig kan man simma omkring med en kall ol i handen. Det var ett par duktiga grabbar dar. Den ene av dem hade en fimp i sitt glas. Jag tror att han var bast pa simultankapacitet i poolen. Dar fanns aven en nudistavdelning, som kallades nagonting i stil med den finska paviljongen. Jag vagade inte undersoka den idag. Kanske vagar jag mig dit nar jag har provat alla andra nya intryck. Imorgon. Naja. Det riktigt markliga ar att nar badhuset stangde forsvann folk. Inte att de forsvann fran badhuset alltsa, det ar ju tamligen normalt nar man blir utkord. De stod alltsa inte att finna i byn heller. Som uppslukade! Jag tror jag ska spika upp vitloksflätor pa dorren inatt. Om jag bara kunde hitta en affar dar de saljer vitlok. Eller nagat annat.
Pa kvallen, efter middagen gick jag upp for backen forbi det fargglada huset. Jag hittade mycket skog, nagra sma vinodlingar, mer skog och en del nybyggda hus som speglade det ekonomiska uppsvinget som utvecklingsbidragen fran EU medforde nar Slovenien blev medlem.
Jag har fortfarande inte vant mig vid det agrara tempot har, men dar uppe pa den lilla vagen kunde jag koppla in mig i lugnet i regionen. Frustrationen over bristen pa stimulans slappte en stund och plotsligt blev jag medveten om att jag stod pa en liten ang och bara lyssnade pa syrsorna.
Idag ar det sondag. Tristessen ar bedovande i en liten skogsby bland bergen nar man inte har nagra spabehandlingar pa schemat. Men nar jag skriver detta ar det bara 40 minuter kvar tills restaurangen oppnar for lunch. Mat kan helt klart vara en overlevnadsstrategi for langsamma dagar. Nar den insikten slog mig gick jag och vagde mig for att kunna halla koll pa om strategin far den motsatta effekten. Resultatet? Jag har gatt ner 2kg och nu har jag brant 12 minuter till av min bysöndag. Och nu nar jag har skrivit detta har jag avverkat 4 minuter till, sa nu ar det bara 36 minuter kvar till lunch. Till och med Jesus har problem med understimulans.
Labels: hemlängtan, Resedagbok, Slovenien
posted by Karl at
Sunday, June 08, 2008
2 Comments:
Du kanske borde ha simmat omkring i badhuset med ett ölglas i handen du också? Dragit några repor förbi baren och vågat dig in till nudistavdelningen, om det nu skulle ha varit av intresse.
Dina bilder är vackra. Jag får lust att åka till Slovenien jag också, trots att dina ord gör mig lite mer sugen på att stanna hemma än jag var innan jag läste dem.
Ska man vara helt ärlig var det inte tillräckligt varmt för en repa på nudistavdelningen, även om man skulle våga sig in där. Badrocken gick av och på hela eftermiddagen.
Det finns säkert de som tycker om isoleringen och det lugna tempot ute i skogen. Nunnorna i kyrkan till exempel. Eller Jack Torrance.
Post a Comment
Subscribe to Post Comments [Atom]
<< Home