Nionde dagen

Nionde dagen, sondag

Det som ar mest minnesvart med idag ar att jag inte for mitt liv kan komma pa vad jag gjorde igar. Annars har jag har mest sovit idag, vilket inte precis gjorde nagot for att det har varit kallt och regnigt hela dagen. Igar kom det en grupp svenskar till hotellet. Gamla svenskar. Med nagra harligt lysande undantag ar de fruktansvarda gamla manniskor. Man vill skalla pa dem. Som en hund. Det var som att skammen skulle overleva mig. Hm, nu har instangdheten fatt mig att tro att jag ar huvudpersonen i en roman av Kafka.

Naja. Jag skrev "man vill" for att framat kvallskvisten fick jag veta att jag ar langt ifran ensam i min uppfattning av dem. Tur att man inte har betalt for att vara trevlig mot dem. Forutom de som har kunnat uttrycka sin forskrackelse verbalt kan man aven se katten som bor har ute undvika dem med emfas.

Och nu nar jag anda drog upp det har med att vara trevlig mot betalning, sa ar slovenerna overhuvudtaget valdigt trevliga och tillmotesgaende. De ar mycket bra vardar for sina gaster. Det kanns som att jag borde understryka detta pa grund av mina forklenande inlagg om landet. Det ar min hemlangtan som talar.