Första torsdagen

Första dagen, torsdag

Efter att ha gatt upp tva timmar innan jag la mig for att hinna med taget till Kastrup borjade resan med att kvinnan framfor mig pa rulltrappan stannade for att orientera sig direkt nar hon stigit av den. Men varken jag eller de 50 forvanade personerna bakom mig tyckte att det var vart att namna den hotande trafikstockningen for henne.

Incheckning, sakerhetskontroller och andlos vantan pa take-off bland komiskt dyra taxfreebutiker paminde mig om skarselden ett tag. Men det intrycket gick over nar jag sag hur stort flygplanet var. Det vill saga, nar personalen pa Kastrup overtygat mig om att det inte var ett modellflygplan som stod och väntade pa mig.


Pa satt och vis var det val en nostalgisk upplevelse att aterfinna sin barndoms klaustrofobi. även om fradga i mungiporna ar ganska osnyggt om jag ska vara arlig. Jag vill dock framhava att jag inte skrek "SLAPP AV MIG" en enda gang innan take-off. Detta trots att planet var sa litet att mitt handbagage av standardiserad storlek inte fick plats i kabinen. Nar vi val var uppe i luften hade mina forsok att halla mig lugn även god hjalp av aksjuketabletten och fyra spåniga danskar som pladdrade oavbrutet runt omkring mig. Halvannan timme senare stod planet stilla igen strax utanfor Ljubljana.




Sen vantade en bussfard som tog nastan lika lang tid som flygturen. Men det ar en annan histora... mest pa grund av aksjuketabletten. Jag minns alltsa inte sa mycket av den farden.




Pa turistbilder fran Slovenien ser man ofta lummigt skogsbekladda bergssluttningar. Det vore fel att kalla mig hardad resenar, men det ar ju inte precis sa att man tror att platsen man aker till ser ut som pa bild. Sa döm om min forvaning nar hela landet verkar besta av lummigt skogsbekladda sluttningar.
































Precis utanfor hotellet star den har lilla kyrkan. Religion ar stort i Slovenien. Storre an i Sverige. Det marker man inte minst pa att kyrkan tydligen välkomnar varje ny dag med en ringning klockan sju pa morgonen. Begreppet "dag" anvander jag valdigt löst i det har sammanhanget.

Kanske var det chocken over att forst trangas in i en flygande sardinburk och sen slappas av mitt ute i skogen som triggade det, men oavsett vad det beror pa insag jag snabbt att jag skulle bli tvungen att anvanda hotelldatorn for att skriva av mig mina upplevelser har. Eller brist pa upplevelser borde man val saga for att vara helt korrekt. Det har kommer alltsa att bli en hemlängtans resedagbok.