Tionde dagen

Tionde dagen, mandag

Dagen borjade med fortsatta halsoproblem, om an i nagot mindre skala. Jag var anda ganska fri att gora det mesta jag kunde tankas vilja gora idag. Det vill saga utom att bada i det termiska badet som jag kom hit for att gora. Men det var anda ett sjumilasteg fran amatoruppsattningen av Bergtagen som jag var den ofrivillige huvudrollsinnehavaren i.

Vadret firade begivenheten genom att bjuda pa sporegn och moln som gick sa lagt att det sag ut som om det brann i de skogsbekladda bergen. Senare pa eftermiddagen vandes dock den positiva halsotranden nedat igen och lakarna sag sadar bekymrade ut som de garna gor for att inte lugna de patienter som ar i behov av lugn. Men en timmes vila och intensivt åskande senare blev jag (tillfalligt) friskskriven. Jag vill inte påstå att jag forstar vad som hander med mig.

Den svenska pensionärbridgeklubben fran ostersund visade sig tydligen fran sin bästa sida igar igen. Fast tvartom. Jag vill inte ga in pa detaljer, men de var riktigt motbjudande, aven jag tror egentligen att det ror sig om 2-5 genomruttna applen ... eller kankelbar... som forstor for alla andra. Eller i alla fall deras rykte. Jag forsoker sprida ut att de ar fran Norge.