bodies with tinnitus

Så trött var jag igår att jag inte orkade se Yeah yeah yeahs på mölleplatsen framåt kvällskvisten. Man fick nöja sig med en stunds studsande fjunis på stortorget innan man gav upp och åkte hem. PA-anläggningen som hängde tre meter från mina öron tyckte att en kvart räckte. Det var femton klatschiga minuter med gladprogrammerade rytmer och refränger som exalterade flickorna omkring mig lite. Scenen var förresten som en representation av publikhavet ... publiksjön ... publiken. De unga hoppade omkring längst fram och de gamla (exklusive mig) höll sig i bakgrunden. Det är bäst så. Släpp fram den yngre generationen, det är mitt motto. Jag myntade det i Verdun och det har hållit sen dess.