Sommarläsning

Roosevelt mördades innan han genomförde New Deal. USA satt fast i depressionen med en isolationistisk president när kriget bröt ut i Europa. England föll utan stödet från väst, och deras politiker och soldater ställdes inför rätta för krigsförbrytelser mot tyskar efter kapitulationen. När Japanerna anföll Pearl Harbour och Tyskland följde efter med sin krigsförklaring hade USA inget att försvara sig med, utan föll snabbt. Utan ett tvåfrontskrig kunde Tyskland besegra Stalin och ockupera Ryssland, Europa, Afrika och halva USA. Italien döper om sig till Det Nya Rom och gör sen inte så mycket mer än det. Efter kriget fokuserar nazityskland på tekniska landvinningar och folkmord. Japan ockuperar hela Asien och den västra halvan av USA. Japanerna ligger långt efter Tyskland teknologiskt, och de är fullt medvetna om hur nazisterna betraktar dem. På något sätt måste de krympa det teknologiska försprånget. Och mitt i allt existerar en vardag för de ockuperade. Detta är världen 1962 i Philip K Dicks roman The Man In The High Castle. Japanernas hedersbegrepp är det samhälleliga klistret nu. Ekonomisk konkurrens anses kontraproduktivt och ratas till förmån för monopol. Och vill man inte underkasta sig obegripliga normer och affärsmetoder är alternativet till japansk ockupation det nazistiska vansinnet i resten av världen.

Det finns en nästan outhärdlig scen där en amerikansk man med dragningar åt det nazistoida hållet håller på att förlora förståndet när han försöker hitta rätt statusnivå i det sociala spelet i sitt plötsligt påkomna privata umgänge med två unga japaner. Han kommer långsamt över sitt förlamande mindervärdeskomplex genom en inre dialog, drivet av ett allt mer utpräglat nazistiskt resonemang, där han reducerar sina värdar och alla andra japaner till dåliga kopior av riktiga människor. Rörelsen från en självuppfattning som värdelös halvexistens till övermänniska på bara några sidor är snudd på genial. Även om mannen har ett monsters själsliv så tyckte jag synd om honom när han vrider sig på den kolonialistiska kroken. Den empatin vrider Philip K. Dick om som en kniv när karaktären landar i övertygelsen att det enda sättet att hantera japanerna är att låta den fiktive nazisten som löste negerproblemet genom att bränna ner Afrika leda Tyskland.

I den världen finns det en lika populär som kontroversiell roman som beskriver hur världen hade kunnat se ut om Roosevelt inte hade mördats, om depressionen hävts och om axelmakterna hade besegrats. Den heter inte Rooseveltkoden. Detta har förresten ingenting med den söta terriern på Maryhills sanslöst vackra trädgård att göra. Förutom möjligtvis indirekt för att det fanns ett slakteri där för 150 år sedan. Och du, oj vilken varm dag det var idag!