Synvinkel

Det är staden där ingenting har hänt. Det säger alla. Alla som känner till dess existens i alla fall. Men de har häpnadsväckande fel. En dag i början av november nittonhundraåttiotre gick Ove Rainer en promenad däruppe. Händelsen kom så plötsligt och oväntat att naturen självt verkade sparka bakut. Man tror att det bildades en kvasisingularitet alldeles framför mig på bilden. Dess enda interaktion med miljön som omger den är på något oförklarligt sätt att fungera som en sorts gravitationslins genom vilken man kan se denna monumentala händelse i stadens historia utspela sig gång på gång på gång i en till synes ändlös slinga. Och så säger de att ingenting händer här.